Då vi började odla ekologiskt i mitten av 1980-talet fanns det praktiskt taget ingen marknad för ekologiska produkter. Den spannmål som vi producerade hade då inget mervärde, utan blandades hos Lantmännen ihop med konventionellt odlad spannmål. Då väcktes tanken om vidareförädling på något sätt, och eftersom vi hade bara växtodling på gården, med inriktning på spannmål, så började vi fundera på förädling till mjöl.

Tanken slog rot och vi ägnade tid åt att undersöka ”kvarnmarknaden”. Att köpa nya kvarnmaskiner var för oss en orimlighet, men vid denna tidpunkt fanns det en del nedlagda kvarnar efter den tidens storleksrationaliseringar. I Järnboås i Bergslagen låg en nedlagd kvarn som annonserades ut till försäljning 1990. Vi åkte dit och tittade på den en fantastiskt vacker byggnad som tidigare hade varit en masugnshytta, men som under 1950-talet byggdes om till kvarn. Kvarnen hade emellertid inte varit i drift särskilt länge, och kvarnmaskinerna hade inte varit i bruk på decennier.

Vi bestämde oss för att köpa kvarnutrustningen, och under sommaren 1990 åkte P-O tillsammans med en god vän (en av de galnaste) till Järnboås för att plocka ner utrustningen. Det visade sig bli ett spännande projekt, eftersom golven i alla tre våningarna var bortplockade, och de tunga kvarnmaskinerna stod på bara bjälklaget fem meter upp i luften. Att sedan transportmedlet var en Volvo Titan A-traktor från 1960-talet gjorde det inte mindre spännande.

Kvarnmaskinerna kom i alla fall lyckligt till Lögen, och sedan började en resa som skulle ta oss sex år. Vi avsåg att bygga kvarnen i den befintliga ekonomibyggnaden, och det största arbetet under den här tiden var att bygga om själva byggnaden så att den skulle bli ändamålsenlig för kvarnverksamheten. Parallellt med det pågående bygget plockades kvarnmaskinerna, siktarna och övriga tillbehör ned i mista detalj och totalrenoverades. Under tiden köpte vi också in en kvarnmaskin från en nedlagd kvarn i Askum, och även denna genomgick totalrenovering.

Under arbetet med att få ihop alla detaljer till en fungerande process så hade vi ovärderlig hjälp av Sixten Svensson, en ”kvarnguru” från Glimåkra. Han kunde verkligen allt som var värt att veta i kvarnbranchen, och utan honom hade vi förmodligen fortfarande funderat på hur vi skulle få ihop det. Tyvärr gick han bort en bit in på 2000-talet, och det har blivit ett stort tomrum för oss - vi saknar både hans professionalism och hans vänskap.

1996 - efter sex års byggande - var vi klara att starta upp kvarnen. På plats fanns Sixten, och han hade också med sig en gammal mjölnare Gösta, då 82 år, från Vejbystrand. Det var en obeskrivlig känsla när P-O tryckte på startknappen och motorerna mullrade igång, och oerhört spännande att se om det verkligen skulle bli mjöl av det. Det fungerade förvånansvärt väl redan från början, och inga större justeringar behövde göras. Gösta var lycklig över att ha varit med att starta upp en ny kvarn - under hans långa tid i kvarnbranchen hade han bara varit med om nedläggningar.

Under de följande åren efter uppstart lät vi kvarnverksamheten växa så sakta. Vi förde ingen offensiv marknadsföring, och medan vi så sakta lärde oss mer och mer om kvarnen, om mjölmarknaden och om olika spannmålssorter och deras egenskaper, så låg efterfrågan och därmed omsättningen på en ganska blygsam nivå. När sedan miljöfrågorna efter rapporter om den globala uppvärmingen kom i fokus på ett nytt sätt så påverkades efterfrågan på ekologiska och närproducerade produkter positivt. Dessutom har det blivit ett helt nytt fokus på matkvalitet, och med hjälp av mat- och bakprogram i radio och TV har en ny medvetenhet växt fram hos dagens konsumenter. Vi har under de senaste åren fått erfara den s.k. ketchupeffekten, dvs omsättningen har ökat dramatiskt.

Vår grundtanke är närproduktion, dvs vi anser att det vi producerar här i kvarnen också i huvudsak ska konsumeras i närområdet. Dessutom är det viktigt för oss att vi själva producerar den spannmål som vi mal till mjöl. Detta innebär förstås en begränsning för tillväxten, men vår avsikt är att låta malningsprocessen vara så hantverksmässig som den är idag och att vi bevarar känslan för de olika spannmålsslagens specifika egenskaper både som kvarnråvara och som färdig mjölprodukt.